EN BROBYGGANDE TIDSKRIFT
som vill utveckla ett ömsesidigt förtroende mellan kristna och judar och befrämja en vänskaplig inställning till Israels land och folk
Textalk Classic
EN BROBYGGANDE TIDSKRIFT
Jabbok
Ansvarig utgivare:   Ben Benson
Webmaster:   Ben Benson
Redaktion:   Ben, Leif, Eva
Måndagen den 23 oktober 2017 - klockan 18:53
Artiklar
Förstasidan

« Föreg. Nästa »


DET FÖRLOVADE LANDET
Tolkning av texter


Z.W. Falk 2011-06-07

”Landet är inte bara i folkets ägo utan det är en arvedel. Fast inför Gud
finns ingen äganderätt, vare sig det gäller landet eller något annat.
Gud är landets ägare och människan är bara innehavare och förvaltare,
men gentemot andra nationer har Israel status som ägare på grund av
ett gudomligt löfte.”

Kanske är föreställningen om ett utlovat land ett område för en av de svåraste religiösa konflikterna. I den inbördes dialogen i religiöst avseende kan man därför inte vara likgiltig för detta tema, och ett steg mot en bättre förståelse synes vara att man ger en klar framställning av sin verkliga tro på ömse håll. Med detta i minne vill vi här understryka den bibliska och rabbinska uppfattningen angående det utlovade landet, attityden gentemot ickejudisk tolkning, löftets och nådens villkor, och slutligen innebörden i idén om löftet för mänskligheten.
Låt oss först peka på en punkt i terminologin. Biblisk tanke beskriver anspråket enligt föreställningen om det utlovade landet som morashah (2 Mos. 6:8), samma term som också beskriver folkets anspråk på Torah (5 Mos. 33:4). andra termer är nahalah (5 Mos. 4:38) yerushah (5 Mos. 2:12) och det goda som Gud har talat (Jos. 21:41-43). Från början finns det ett behov hos Israels folk att grundlägga folkets rättigheter, både inför andra folk, som ockuperar landet, och inför Gud själv. Den motsvarande grekiska termen är evangelia (Hebr. 11:9, Apg. 7:5).
Den gemensamma betydelsen av de varierande termerna är den kategoriska och obegränsade karaktären i löftet. Landet är inte bara i folkets ägo utan det är en arvedel. Fast inför Gud finns ingen äganderätt, vare sig det gäller landet eller något annat (3 Mos. 25:23). Gud är landets ägare och människan är bara innehavare och förvaltare, men gentemot andra nationer har Israel status som ägare på grund av ett gudomligt löfte.
En annan punkt ur språklig synpunkt måste tas upp här. Att läsa bibeln är verkligen något subjektivt, och det mesta vi kan göra är att lägga fram ett autentiskt system av idéer utan att påtvinga andra dem. Emellertid borde de som har olika uppfattningar beträffande föreställningen om det utlovade landet, liksom andra teologiska ämnen, vara överens om följande tolkningsmetoder:
Grunden för varje uppfattning är ordets enkla innebörd så som rabbinerna säger: Texten tillåter inte någon ringaktining av den enkla innebörden (Bab. Tal. Yevamot 11b). Varje ytterligare tolkning måste hålla i minnet denna metod och inte utesluta dess legitimitet.
Å andra sidan finns det inte bara den enkla betydelsen. Snarare borde man uppfatta texten som en klippa som brutits sönder med en hammare i en mängd bitar (jfr Jer. 23:29). Både konkreta och abstrakta, historiska och andliga tolkningar kan finnas i samma text utan att de utesluter varandra. Vidare kan den ytterligare innebörden i texten komma fram i ett senare stadium även om den var okänd vid den tid då texten först uttalades eller skrevs. Denna idé finns bakom historien om när Moses besökte Rabbi Akibas akademi och inte kunde förstå senare tiders tolkning av Torah. En spiritualiserad tolkning av en konkret text, av en jude efter undergången eller av en kristen enligt dennes egen erfaranhet, är därför godtagbar. På samma sätt kan upprättandet av den moderna staten Israel bli orsak till en ny förståelse av bibeln.
Det finns bara ett villkor för denna pluralism i tolkningen: Varje nytolkning skall läggas fram som en tilläggstolkning men aldrig som en ersättning för den ursprungliga, enkla uppfattningen. Samma språkliga regel borde tillämpas i den teologiska diskussionen. Det finns ett berättigasnde för en ny kristen uppfattning av bibeln, men det skall inte utesluta den judiska.


Löfte och villkor
När så mycket är sagt inledningsvis, så kommer vi nu till frågan om huruvida det utlovade landet var bundet till ett villkor. I förbundet vid Sinai var löftet om landet förbundet med ett villkor, så att Israel skulle förlora rätten till landet också en del av förbundet mellan Gud och Abraham, och där finns inga villkor förknippade med löftet. Även om Israel bröt sin del i förbundet, kan de de dock förlita sig på fädernas förtjänst. Det betyder i detta sammanhang, löftet till Abraham, Isak och Jakob utan villkor. Så som det heter i 3 Mos. 26:44-45: ”Trots detta skall jag, medan de är i sina fienders land, inte förkasta dem eller känna avsky för dem, så att jag gör slut på dem och bryter mitt förbund med dem, ty jag är Herren, deras Gud. Till deras fördel skall jag minnas förbundet med deras förfäder, som jag förde ut ur Egypten i folkens åsyn för att jag skulle vara deras Gud. Jag är Herren...”
Hosea 2:18-20 utlovar upprättandet av ett nytt förbud med nationen sedan den av Gud själv blivit utlovad ett nytt hjärta. I Jes. 7:3 är namnet på profetens son, ”Kvarlevan skall återvända”, ett annat löfte för framtiden och utan villkor.
Idén om gudomlig nåd vid dagarnas ände har särskilt uttalats av Hesekiel. I Hes. 28:25 ges det löftet, att ”de skall få bo på sin egen mark, den som jag en gång gav min tjänare Jakob”. Gud talar om landet: ”På er skall människor åter vandra, hela mitt folk Israel. De skall ta er i besittning, ni skall bli deras egendom” (Hes 36:12)
Efter återvändandet från Babylon proklamerar profeten det gudomliga löftet för framtiden: ”Alla i ditt folk skall vara rättfärdiga, och de skall för evigt äga landet. De är skott som jag har planterat, jag har skapat dem för att visa min härlighet... Jag, Herren, skall låta det ske snabbt, när tiden är inne.” Jes. 60:21-22. Detta har av rabbinerna uppfattats som en hänsyftning på en möjlig förlossning i en bestämd tid, även utan föregående omvändelse. ”Herren skall ta Juda i besittning som sin del av den heliga marken. Än en gång utväljer han Jerusalem.” Sak. 2:12
Ur judiskt perspektiv deklarerar dessa verser att Gud skall tukta folket för det brutna förbundet, men han skall inte förkasta dem eller upphäva löftet. Även om de rättigheter som fastställdes i förbundet uppehölls av Gud, hade folket i varje ögonblick möjlighet att återvända till deras tidigare förmåner.
Liksom Toynbee beskriver en liknande rörelse i olika civilisationer, kan Israels historia uppfattas som en cirkelrörelse i spiral fram mot dagarnas ände. Därför innebär det landsflykt och befrielse och vice versa, synd och omvändelse och vice versa och i allmänhet gudomliga och mänskliga närmanden.
Missuppfattningen av denna process ledde kristna teologer till att hävda, att det judiska folket hade blivit förkastat och att de kristna var ”Versus Israel” (det nya Israel). Det borde ha varit legitimt att finna ett ord i Bibeln till världens nationer för att låta dem deltaga i vikarierandet som Guds folk. Men även om det gjordes försök i den vägen för att ersätta ”Israel efter köttet” var det dömt att misslyckas.
På samma sätt kunde de försök till spiritualisering, som kristna exegeter försökte sig på, ha varit legitimt, om de inte hade gjort anspråk på att på ett exklusivt sätt vara ägare av sanningen. Även judendomen spiritualiserade tempellagarna och offren, men den uteslöt inte den ursprungliga och enkla innebörden. Kristen spiritualiseering av löftena kunde ha presenterat en stor sanning om den begränsats till nationernas tro. Men genom att pådyvla den judendomens och verklighet, visade det sig vara falskt. Lyckligtsvis har ett antal moderna teologer som J. Maritain, W.F. Albright, R Niebuhr, H.Berkhof, A.R.Eck-hardt, och F.W. Marquardt nyligen utvecklat en mer balanserad syn som gör det möjligt att se samman löftena till judar och kristna.
Tragedin i de muslimsk-judiska relationerna ligger exakt på samma område. Araberna gör anspråk på att vara Abrahams sanna efterkommande, att de har ärvt sina rättigheter och att de bibliska löftena till judarna är ett falsarium. Genom att skuffa undan Israels folk, har islam förlorat de annars så berömvärda anspråken att ha del i den bibliska sanningen. Det kan inte skapas några andliga efterföljare genom att man mördar de biologiska arvingarna (1 Kon. 21:19.

Men låt oss gå tillbaka till föreställningen om de ovillkorliga löftena och dess betydelse nu. Vi måste rättfärdiga det judiska folket trots deras oomvända situation genom att referera till några idéer.

Tre motiv

För det första är det judiska folket upptagna med en tjänst åt Gud även om de i stor utsträckning är omedvetna om denna tjänst. Liksom Cyrus var ett redskap i den gudomliga frälsningshistorien (Jes. 45:4-5) är Israel enligt Hesekiel i färd med att fullborda en liknande roll för mänskligheten. ”Det är inte för er skull jag ingriper, israeliter, utan för mitt heliga namn som ni har vanärat bland de folk ni har kommit till.” Hes. 36:22
Israel är verkligen kallat att utgöra byggnaden för hela världens gudstjänst (1 Kon. 8:41-43, Jes. 56:7, 66:21). Sådana handlingar å mänsklighetens vägnar och som ”den förstfödde” ger Israel en speciell status som sträcker sig långt utöver vad meriter kan ge. Den andra förväntningen som rättfärdigar det judiska folkets privilegium är det eventuella centrum för världsfred som kan väntas genom deras deltagande. (Jes 2:1-4, 19:23-24). Denna folkets utväljelse (2 Mos. 4:22, 19:5-6) såväl som landets (5 Mos. 11:12) har betydelse för hela mänskligheten.

För det andra synes Israels företräde och dess position inför gudomlig rättfärdighet vara baserad på ställföreträdande lidande och gärning. Såsom Abraham bad för staden Sodom i kraft av någons rättfärdighet (1 Mos. 18, Bab. Tal. Yoma 38 b) kan Israel existera tack vare en from minoritet, tack vare fäderna (2 Mos. 32:13, 5 Mos. 4:37) eller tack vare det långa lidandet i det förgångna och som kulminerade i Holocaust (jfr Jes. 40:1-2).

För det tredje kunde skapelsens Gud utfärda det judiska folkets rätt till landet (5 Mos. 32:8). Idén om det för lovade landet är därför en bekräftelse på tron på världens gudomliga skapelse. Genom att respektera det gudomliga förbundet med Israel kan var och en uttrycka sin tro på Skaparen och universums Konung.

Krig och fred
Slutligen måste frågan ställas huruvida föreställningen om ett utlovat land kan förenas med idén om fred och hur denna idé går samman med en human attityd mot alla människor.
Erövringen av landet genom krig under Josua ledning så som det beskrivs i Josua bok är varken den enda eller den ideala vägen att förverkliga löftena. Abraham, Jakob och David tycks ha vunnit sig titeln köpare (1 Mos. 23:4, 16, 33:19-20, 1 Krön. 21:24). Därför borde Israel om möjligt intaga sin rätt genom samtycke snarare än genom militärmakt, även om det innebär gudomlig intervention å deras vägnar.
På samma sätt visade Moses hur man kan underlåta att lyda en befallning för att skapa fred. Ehuru han hade av Gud blivit befalld att börja krig mot Sihon och Amoriterna, gjorde han inte så utan kallade dem till fred (5 Mos. 2:26). Detta exempel på moralistvägran accepterades av Gud och fastställde en lag för framtiden (5 Mos. 20:10).
Rabbinerna föredrog bosättning i kraft av Cyrus dekret än genom erövring som under Josua tid. Det senare var effektivt så länge som Israels politiska makt över landet bestod men inte efter exilen. Helgandet av landet efter återvändandet från Babylon var å andra sidan en ständig effekt efter som det inte var baserat på militärmakt (jfr Maimonides, Mishneh Torah, Hilkot Melakhim 12:4).
Ägandet av landet ingav en helig förtröstan hos Israels folk att visa mänsklighet gentemot främlingarna och minoritetrer (3 Mos. 19:33, 5 Mos. 23:16-17, Hes. 47:21-22). Det utlovade landet är inte ett värde i sig självt, utan ett medel genom vilket den gudomliga viljan fullbordas, så som det så klart uttalats av Maimonides (Mishneh Torah, Hilkot Melakhim 12:4): ”Sagesmän och profeter längtade inte efter Messias tid för att regera världen, kontrollera nationerna, bli upphöjda av dem eller för att äta, dricka och glädja sig. Snarare längtade de efter denna tid för att bli fria för Torah och Visdomen.”
Föreställningenom det utlovade landet är därför först av allt ett betydande element i Israels historia och en orienteringspunkt för den riktning man skall inta. Den speciella utmaningen för det judiska folket ligger i behovet att förena denna idé med betydelsefulla krav som mänskligheten ställer. För det andra överträffar idén om det utlovade landet judendomens sfär och erbjuder en liknande utmaning till andra monoteistiska religioner. Det kan eventuellt skapa ett närmande genom att tillåta en samexistens mellan olika former av biblisk religion. För att använda Lessings liknelse i Nathan om de tre ringarna, så kan de bli sanna om och så långt som de inte förnekar sanningen hos varandra, men representerar deras gemensamma idé.

Z.W. Falk

Ze´ev W. Falk professor of Law vid Hebreiska Universitetet i Jerusalem .
Artikeln är ett föredrag som han höll vid Jerusalem Rainbow Group den 4 januari 1978 och publicerades i ”Immanuel” nr 9.

Tipsa en vän     Skriv ut



Antisemitismen i svenska skolläromedel 
granskad av Dr Leif Carlsson,
lektor vid 
Jönköpings Universitet

Vem bar ansvaret för Jesu död?

Tord Fornberg granskar en tvåtusenårig kontroversiell fråga

---
ÄNGLARS BUDSKAP:
Han är inte här!
Han är uppstånden!

Ett omtumlande budskap.Och ändå var tron på uppståndelse från de döda något som man tillsammans med...

Läs mer

Den Heliga Gravens kyrka








Den Heliga gravens kyrka rymmer inom sig både Golgata, där Jesus...

Läs mer

DET FÖRLOVADE LANDET
Tolkning av texter

Sök Sökhjälp
Publicerade
Arkiv

Tipsa redaktionen
Skicka insändare

Kalender



Syftet med denna skrift på 48 sidor är att ge korta, relevanta och sakliga svar på vanliga frågor som vi på Svensk Israel-Information (SII) ofta får från allmänheten, inte minst från skolungdomar, studenter och journalister.

Problemställningarna rör både historiska aspekter och det moderna Israel samt konflikten med palestinierna och arabländerna. Sammanställningen tillför perspektiv som idag ofta saknas i den svenska debatten, och som vi därför tycker är extra angelägna, som

1. Hur bildades den moderna judiska staten Israel?
2. Varför är Jerusalem Israels huvudstad?
3. Fanns det en judisk närvaro i landet efter antiken?
4. Vilken är kopplingen mellan palestinierna och Palestina?
5. Varför finns det så många palestinska flyktingar?
6. Hur uppstod de judiska flyktingströmmarna?
7. Varför ockuperade Israel Västbanken och Gaza 1967?
8. Hur styrs de palestinska områdena idag?
9. Varför har Israel byggt en barriär/mur mot palestinska områden?
10. Varför finns det bosättningar på ockuperat område?
11. Hur skiljer man på antisemitism och kritik mot Israel?
12. Hur ser Israels relation till FN ut?
13. Hur fungerar den israeliska Lagen om återvändande?
14. Vilka är de avgörande frågorna i fredsförhandlingarna mellan palestinierna och Israel?

Låter det intressant? Beställ då ditt exemplar genom att betala in 70 kr till Svensk Israel-Information på plusgiro: 506665-9 eller på bankgiro: 5149-0373, s skickar vi dig häftet.

Eftersom vi – till skillnad från Palestinagrupperna inte får statligt stöd – måste vi tyvärr be om betalning till självkostnadspris för skriften.

Svensk Israel-Information är en ideell förening vars syfte är att bidra till en mer balanserad bild av Israel i Sverige. Vi erbjuder ärlig och saklig information och håller en öppen dialog med media och politiker. Svensk Israel-Information är inte bundet till något politiskt parti i Israel eller i Sverige. Vi arbetar genom att delta i mediasammanhang som tidningar och TV, håller föredrag, ger ut ett nyhetsbrev varje vecka och anordnar seminarier och konferenser om Israel och Mellanöstern.
Jabbok
Ansvarig utgivare:   Ben Benson
Webmaster:   Ben Benson
Redaktion:   Ben, Leif, Eva